Ockelbocreeking och Kvarncross

Vi lämnade Ljusdal och glamourlivet bakom oss tidigt lördag morgon och styrde mot Ockelboskogarna. Telefonerna gick varma och vi sammanstrålade i Åmot, en liten by med en imponerande kyrka. Garmo var så klart redan på plats och han hade rekat isläget och det var bara att köra. Wettergren guidade oss ut i ett nätverk av skogsbilvägar. Ett träd blockerade vägen, perfekt! Tillfälle att använda min nya creekingsåg. Trädet kapades och 200m senare tog vägen slut... Vi fick ge upp tankarna på att köra den övre turen och gav oss istället iväg från det ordinarie ilägget för den nedre "normalturen". Bresiljeån visade sig vara en trevlig ny bekantskap.

Som vanligt när det gäller mellansvenska skogscreeks så förekom det en del träd i forsarna och det mörka vattnet dolde många skarpa stenblock. Ingen enkel III:a med andra ord men så är det ju ofta i vårfloden. Vid ett par tillfällen fick vi ge oss ut i den halvmeterdjupa snön för att reka, och efter ett sådant avbrott, strax före dagens svåraste passage hade vi formerat oss i ett stiligt led med Westberg i täten.

Kamerastativet (se creeking.se) vajade som en radiomast på aktern när han for iväg med Annis, Creekinguffe och undertecknad i släptåg. Forsen bestod av en snabb tunga som slutade i en hög brytande våg, strax bakom denna låg ganska sugig vals som sträckte sig över hela åns bredd. Mitt i brytet drog Annis hårt vänster istället för att följa den tänkta linjen i mitten där valsen var som svagast. Creekinguffe observerade detta och slog runt i sympati. Jag själv höll känslorna stången och punchade valsen på rätt köl. Väl på andra sidan kunde jag se hur Uffe kilade upp i skogen på sina korta ben. Annis däremot var fortfarande i båten men med fören uppströms och vattnet rusandes under kajaken. Hon surfade, och mungiporna var inte uppåt. Annis fick rejält med spö och de allra flesta hade simmat långt innan Annis drog kapellet och simmade mot Uffe som kunde bistå med ett välkommet handslag i ett av de minimala bakvatten Bresiljeån upplåtit åt oss. KKSS körde hårt den här dagen och medan Uffe & Annis pulsade i snön för att söka efter sina vattenfyllda kajaker så sippade Eddy & co kaffe i ett betydligt lugnare bakvatten längre ner. - Vi körde "on sight" sa Eddy och spände sina biceps. Kajakerna var upphittade och vi fortsatte strax utför forsen igen. Resten av dagen spenderade vi till hälften ovanpå isen på slätvattenspartierna och övrig tid i Bresiljeåns avslutande forsar som också var riktigt bra.

Efter några försök till ytterligare rekning från bilen drog vi söderut mot Uppsala och billig pizza. Söndagens Kvarncross är en av årets höjdpunkter. Kajakcrosstävlingen har etablerat sig som en klassiker och i år gästades tävlingen även av en slalomtävling vilket bidrog till festen. Vid halv tiotiden lastade vi av kajakerna i Gotlandsparken och strax började kajakbeprydda bilar att rulla in. KKSS dök upp, som vanligt med välfyllda takräcken och frikyrkliga leenden på läpparna. Falun lastade av högar med båtar och juniorerna värmde upp på led under Uppsalas broar, Wayne & Balkander testade fallet och vi insåg snabbt att slalombanan inte skulle bli någon enkel match. Bakvattnet nedanför fallet kokade och kanotisterna trycktes än hit och än dit mellan de höga stenväggarna. Slalomtävlingen blev en utmaning och det var inte många som klarade hela banan men ovanligt många tävlade vilket var roligt. Tidskvalet till Kajakcrossen tog vid när slalompaddlarna var färdiga. Drygt trettio paddlare stod på startlinjen och det skulle visa sig att även Kajakcrossbanan var svår. Lite för svår kanske för det var till exempel bara en av damerna i semin som klarade banan. Även herrarna hade problem och jag själv åkte ut i första kvalheatet då jag missade en port trots ledning med god marginal i fallet. Surt. Även Creekinguffe gick bet och slogs ut tidigt. Bättre gick det för rikets allroundgeni Erik Garmo som tog sig till final tillsammans med bland andra Fredrik Wahlén, Wayne, Micke Ekström och Tomas Rundgren. Fredrik vann utan större problem, Micke bev tvåa och Garmo trea. Herrfinalen var spektakulär som vanligt men tyvärr får man nog säga att den svåra banan förstörde lite av spänningen i många av de andra heaten då allt för många körde bort sig. Men man ska komma ihåg att det är svårt att göra kajakcrossbanor som är underhållande utan att vara för svåra och UPK gjorde som vanligt ett kanonjobb. Sveriges trevligaste klubb gjorde det igen. Dessutom, det är alltid riktigt kul att träffa hela ligan efter en lång vinter och nu är säsongen igång. Må det regna i mängder nu så vi får en riktigt bra vårflod!