Medstuguån, hur bra som helst.

Skrev den här textet i höstas men den tillhörande filmen funkade inte på bloggen så den kom aldrig ut. Postar den nu istället, lagom som uppvärmning inför vårfloden!

Sista Oktober 2008
Det gamla talesättet "Medstuguån duger & Vålån suger" gick som ett mantra i mitt huvud förra helgen. Höstregnet hade gjort att Medstuguån stigit ordentligt, tydligen var det riktigt högt för två veckor sedan men det var fortfarande bra nu när vi gav oss iväg. Detta var en mycket positiv överraskning för allt jag har hört tidigare är att ån bara funkar på vårflod.

Åsa, Marcus och jag körde hela sträckan. Åsa fick bära Brofallen (Tripp, trapp trull?) men resten gick bra och jag tror att vi kommer få se mer av Åsa nästa säsong för entusiasmen bara steg ju längre vi paddlade.

Vålån är helt ok, tolka mig rätt. Men Medstuguån är faktiskt väldigt mycket bättre. Varför? Jo det fina är att Medstuguån erbjuder rolig paddling hela vägen, allt från lätta tekniska klass II partier till riktigt roliga IV forsar. Alla kan ha kul på Medstuguån, paddlar man klass III kan man köra det mesta utom Brofallen. På Vålån är det i stort sett bara Ingeborgsfallet & möjligen brodroppen som är ok för en Klass III-paddlare resten får man bära. Medstuguån har en sak till som gör den överlägsen, massor av bakvatten! Det går att hitta myriader av roliga bakvatten, nya linjer och utmaningar för dom flesta. Kul!

Allt gick dock inte helt enligt planerna den här dagen. Det mesta vi matas med i form av bilder och filmer från vår sport består av lyckade nedfärder av svåra fall och forsar. Misstagen syns sällan, kanske för att det inte är lika roligt att sprida dem. Jag tänkte i alla fall bjuda på en mindre bra insats från min egen sida. Jag och Marcus skulle köra mittenfallet av Brofallen. Vi skulle testa vänsterlinjen som vi inte sett att nån kört tidigare. På håll såg det inte så svårt ut, och egentligen är det inte svårt heller. Men jag missbedömde trycket i vattnet helt och körde riktigt riktigt dåligt..

Det som hände var att jag efter den första lilla sliden hamnade på tvären mot fallet och kunde inte ta fart för en boof ned för nästa fall. Resultatet ser ni på filmen, som en spik ner på botten i landningen och där blev jag kvar en halv sekund innan jag poppade upp och kunde köra vidare. Det kallas att "pinna vertikalt" (där har ni ett till uttryck Lars & Ante!) och denna gången var det mycket lindrigt men det kan gå bra mycket sämre om båten fastnar och trycket i vattnet är högre.

Varför lägger jag ut detta? Jo för att jag vill visa att det kan gå fel även i till synes enkla passager. Nu ser det inte så dramatsiskt ut men om bottenstrukturen hade varit annorlunda hade kajaken lika gärna kunnat fastna med nosen mot botten och det hade varit sämre. Kör man filmen sakta precis när kajaken går i botten så ser man att det inte är en optimal position att befinna sig i nån längre tid. Paddelprestationen i det här fallet är usel, men ibland kör man kasst och det bör man nog tänka på. Åtminstone så pass att man tänker till och har en plan för hur man som grupp och enskild ska agera om något går snett.

Snart är vårfloden här med massor av bra paddling. Kör hårt men tänkt till och ta er ner på ett säkert sätt!