First descent Gräftån!

Antalet upptäckta bra utförsturer runt Åre har ökad lavinartat de senaste åren. Nu kan vi lägga en till tur till utbudet. Tyvärr hade vi ingen kamera med under paddlingen men några bilder blev det ändå. Efter SMHI:s rapporter om kraftiga regn vid Oviksfjället var det läge att testa Gräftån! Ursprungligen var ambitionen att paddla en annan å högre upp på fjället men minusgrader och kraftigt snöfall gjorde att vi slog den tanken ur hågen. Gräftån ligger i skogslandet och har parkering precis i anslutning till ilägg och upptag. Det svåraste inför turen var helt klart att rekrytera paddlare, vädret avskräckte de flesta. Marcus var dock med och även Ante och Lars från Östersund, mest för att Lars ville testa om hans Adidas Super Skate skulle leverera i Gräftåskogens djupa snö...

Ilägget var ganska enkelt att hitta, Tvärån och Gräftån rinner ihop precis i anslutning till stugbyn och där var det också tillräckligt med vatten för att börja turen. Gräftån är en liten å som nu tack vare regnet hade stigit en bra bit. Snabbt vatten och få bakvatten på transportsträckorna, men väldigt mycket teknisk paddling med bouldergardens, små och stora drops, slides och några riktigt svåra forsar som vi bar...

En first descent är något utöver det vanliga. Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet och det ger verkligen en extra krydda till det hela. Vi kunde båtscouta väldigt mycket, ibland fick vi reka från canyonens sidor och guida med handsignaler och ibland blev det till att ta upp och kolla ordentligt, för horisontlinjerna var många...

Fallhöjden var totalt ca 165m på 9km, svårighetsgraden var III-V (VI) och karaktären var teknisk lågvolymspaddling med flera vertikala fall och många riktigt tighta passager där det gällde att hålla paddeln borta från bergväggarna för att undvika att den stannade kvar på något mindre lämpligt ställe.

Eftersom Gräftån är mer bäck än å i normalvatten så var vi skeptiska till djupet i några av poolerna, temperaturen (-1) och snöfallet inbjöd heller inte till några bad för att kolla så några av fallen bar vi den här gången. Men de finns kvar till nästa gång...

Branta bergssidor och grusåsar omväxlande i Gräftåns canyon.

Som vanligt hittar man inte någon av de större forsarna från vägen... När vi anlände kollade vi på tre ställen, platt eller bara småforsar var det enda vi såg. "Ääh, nu när vi är här så kör vi" sa vi unisont, och det skulle vi inte ångra. Är det inte konstigt att man aldrig ser de bästa forsarna från vägen?

Marcus, rätt nöjd med dagens paddling. Inte lika nöjd med det mögliga brödet från OK/Q8.

Lars var grymt nöjd med paddlingen, men mest stolt var han över hur hans Corolla Touring presterade på de snötäckta grusvägarna.

Ante, andra gången i sin nya Burn men definitivt inte den sista.

Så blev det vinter helt plötsligt...

Mest adrenalin hade vi helt klart mot slutet av turen när vi, under en bärning, plötsligt hör flera gevärsskott på mycket nära håll. Platt på mage i det snöiga blåbärsriset. Jag måste ju erkänna att jag inte har mycket till övers för skjutglada, skumögda jägare som utan tvekan skulle se fel på en limegrön Langerjacka och en fjortontaggars älg. Efter några minuter i skydd (Mätz skulle ha varit stolt), vågade vi oss vidare ner mot vattnet och säkerheten. Någon jägare såg vi inte till och inget skadeskjutet djur heller. Men snart såg vi bilen, Lars kaffetermos och en baklucka med torra kläder. Gräftån var en succé, jag skulle vilja påstå att den helt klart tillhör de bästa turerna jag kört i Jämtland. Åk dit!